lördag, februari 19, 2005

The Line of Beauty av Alan Hollinghurst


1983, Nick Guest, tjugo, litteraturboll, välstruken skjorta, LP-skivorna i bokstavsordning.

Nick har lämnat Oxford för London där han bor inne hos en studiekamrat Toby och hans familj The Feddens i Kensington Park Gardens. Gerald Feddens är parlamentsledamot, köper delikatesser och "Je Promets"-cologne till Nick med sig från Frankrike. Rachel Feddens har avundsvärt snygga vanor och kan säga vad hon vill ha sagt med en nick, ett "The...um..." eller "Mmm". Catherine, Tobys syster på litium, låter sina känslor ta vägen ut genom munnen.

Nick bekräftar familjen Feddens prat, ekar "Did you have glorious weather? I must say I had glorious weather", förstår du? jag förstår. Han vill höra till, flätar umgänget, social harmoni och hushållerskor.

Genom en kontaktannons har Nick fått brev och ett foto på en Leo. Nick detaljstuderar den silverfärgade racercykeln som står lutad mot en bänk och sitter med A-Z och lär sig gatorna (och kvarteren, historiska byggnader, kollektivtrafiken) där Leo bor. Nick blir svartsjuk på den som tagit bilden.

Leo har med sig racern när dom träffas, dom pratar, Nick skäms inte när han berättar om sin medelklass-lammullspappa med antikvitetshandeln, dom har sex, det är första gången för Nick, en bil tutar, Leo säger "wankers", Nick tänker att tutet var "a shout of congratulations".
***

Tobys 21-årsdag ska firas i Lord Kesslers hus, "You see I've moved that Cézanne". Gäster är en parad av nyförlovade studiekamrater, "Oxford contemporaries" och politikervänner till Gerald men inte Thatcher, "We're not getting the PM". Efter alla jobbiga tal dansar gästerna till Spandau Ballet och tappar bort varann. Nick sprayar på sig mer och mer Je Promets och blir fullare och fullare. Han spanar in en servitör som bjuder cigg. Första blosset mousserar Nicks huvud, men inte så mycket att han glömmer bort att vara en som passar in och kan föra sig.
"You enjoying the party, anyway?' Tristão said.
'Yeah...' said Nick, and gave a shrug and a large ironical laugh. He wanted to impress Tristão as a Hawkeswood guest, and to mock at the guests as well. He wanted to suggest that he was having a perfectly good time, that the staff, certainly, could not have done more, but that he could take it or leave it
".
***

Gerald Fedden har två foton i silverram på sitt skrivbord i Kensington Park Gardens: ett på Rachel och ett på premiärministern. Han för anteckningar som:
"Barwick: Agent (Manning) - wife Veronica NOT Janet (Parker's wife)" och "NB: nuclear threat".

Gerald Fedden målar om ytterdörren när premiärministern ska komma, han vill inte ha en grön och framstå som en hippie.
***

Nick är kär och ser fallosar i tapetliknande mönster på näthinnan. Nick tar med Leo till det Feddenska huset. Jag dricker inte whisky säger Leo bortifrån flygeln när Nick ska hälla upp från karaffen. Nick ser ett slött vakande, en avledande skugga i Leos ansikte.
***

1986, Nick bor fortfarande under taket hos familjen Fedden. Han har ett hemligt förhållande med snygga Wani, en av de nyförlovade "Oxford contemporaries" från Tobys 21-årskalas. Wani har, förutom en fästmö, ett filmproduktionsbolag som aldrig gjort någon film, ett månadsmagasin som aldrig kommit ut med någon tidning, en vit Mercedes, en "VCR with high-speed rewind" och en lägenhet som visats i The World of Interiors. I hans föräldrars hus finns rymliga garderober och en marmorbyst av Wani. Han är född i Beirut, fostrad i London, förmögen på pappans fruktimport. Nick tycker att Wani är den snyggaste man han någonsin sett.
***

Nick är nervös för att någon ska upptäcka att han tar kokain, så han tar kokain för att lugna sina nerver.
***

Wanis företag heter Ogee, efter "ogee arch", kölbåge eller islamisk båge.



En kölbåge består i sin tur av två av det som William Hogarth kallat "the Line of Beauty".
"the serpentine line, as the human form, which line hath the power of super-adding grace to beauty. Note, forms of most grace have least of the straight line in them." William Hogarth Analysis of Beauty (1753)

Wani vill genom att kalla sitt filmbolag och sitt färgranna månadsmagasin Ogee stoltsera både med sitt spännande "exotic" och sitt nobla engelska.

"The ogee curve was pure expression, decorative not structural; a structure could be made from it, but it supported nothing more than a boss or the cross that tipped an onion dome."
***

Bekanta till Nick dör i AIDS. Nick börjar se tillbaka, han minns fel, han börjar bli vuxen.
***

The Line of Beauty är lindad på begär, makt sex pengar konst droger 80-tal. Vill du visa att du är någon så prata om alla fax du får eller säg att du sett A Room with a View. Snyggingar i vackra miljöer som med bekymmerslösa omedvetna rörelser råkar berätta för mycket. Som MTV Cribs kan vara när det är som bäst (och sorgligast). The Line of Beauty har ett friskt humör, är klarvaket, noggrant, vasst, men varmt berättad. Roliga fester.

__________________
Alan Hollinghurst
The Line of Beauty. 2004. Picador: ISBN 0 330 43623 6

Artiklar
The Comedy of Being English, Colm Toibin om The Line of Beauty NYR Books: http://www.nybooks.com/articles/17671
(Det är ett jävla tjat om Henry James överallt.)

***

Ju mer jag tänker på det ju säkrare blir jag att BBC kommer att göra något på The Line of Beauty.

050507
I've always preferred to work by irony and to...really to invite the reader in I suppose by not laying the law down myself. To invite the reader in to make up their own minds about what they feel about the characters and their behaviour. That seems to be a much more interesting thing to do.
Intervju med Alan Hollinghurst i TalkAsia. (Och ja det blir en BBC-serie)