Stranger on a Train av Jenny Diski

Guy börjar prata med psykotiske hemmapojken Bruno på ett tåg. Guy vill skilja sig. Bruno vill döda sin pappa. Bruno fantiserar om hur han och Guy byter mord. Guy tar det som ett skämt. Bruno gör inte det.

Stanna hemma, främlingar är bindgalna. Hälsar Alfred Hitchcock (och Patricia Highsmith) i Strangers on a Train.


I boken jag läser, Stranger on a Train, skriver Jenny Diski:

"The problem is that being alone isn't a problem. The idea that someone I am with feels he or she know me throws me into a fretful anxiety about what and who they think they know, and my sense of what I know of myself is threatened. To have one's knowledge of oneself questioned by connection to another is a perfectly proper human adventure but I have no internal drive to have such adventures. So for me familiarity is difficult, while strangeness is comparatively easy."

Typiskt dig. Det kända kan torka ut ens kärna, medan det främmande kan ta fram och lysa upp den. Men också, liksom det främmande blir liksom verkligare än det familjära (tänk en resa när allting luktar smakar fasadernarna märks och servetterna och molnen) så kan främlingars röster och ansikten och rörelser bli tydligare för en än de bekanta rösterna ansiktena rörelserna. Diski skriver:

"Strangeness brings people into sharp focus, so that like a firework display, vibrant patterns can be seen in sudden blazing light before the overall blackness of the sky returns and prepares us for the next revelation. Everyday busyness and regular social contact is more like a firework display in broad daylight."

Man kan se sig lysas upp i dom här gnistrande ljusregnsstunderna.

Jenny Diski klev på ett fraktfartyg i England och hon tar sig till Amerika. I Savannah tar hon tåget. Det finns en karta, hon åker hela vägen runt, The Sunset Limited till New Orleans, Phoenix, in upp till Denver, förbi Salt Lake City, till Sacramento, upp till Portland, förbi småställen i norra USA till New York och ner till Florida igen och New Orleans. Eller kanske åt andra hållet. Hon ska sitta och röka och tänka och titta ut och sen skriva en bok. Det blev Stranger on a Train: Daydreaming and Smoking Around America with Interruptions.


Kanske Diski söker sig till Amerika för att umgänget där inte verkar rädas omedelbar närhet och förtrolighet. Att vara stranger är inte att vara strange, utan ofta snabbt ett vi. Hon får ett raseriutbrott när någon som sagt "jag skulle kunna vara din mor" lägger sig i hur hon stryker sin blus. (Diski svarar f.ö. på "jag skulle kunna vara din mor" med: "Thank you".)

Diski beskriver hur hon som tonåring liksom alla behövde någonstans att vara. Hennes plats blev mellan bokpärmar på The Circle Line i Londons tunnelbana. Böcker, alkisar och pendlare. Hon kunde inte veta vilka som liksom hon åkte hela varvet runt, förrän varvet var runt. Hon var för blyg för att skälla på blottarna. Om hon blev hungrig klev hon av och köpte en chokladbit. Motsols eller medsols, hon kom alltid tillbaka till början. Lajban på linjen skjuts framåt av drömmen om fulländning och knuffas bakåt av rädslan för slutet. I cirkeln finns varken det ena eller andra.

Diski berättar om sin vän, ja en som tvingat sig på henne för att bli hennes vän, han dör medan hon är på fartyget. Att förstå döden när man är femtio, är som att förstå att man en dag ska vara femtio när man är nio. Dom hade sagt till varandra: vi har ju redan provat att inte finnas, innan vi föddes, det borde inte vara varken bättre eller sämre än så att vara död. När Diski får veta att han dött glider hon ur cirkeln, hamnar på linjen. Han är inte hennes vän längre.

När Diski gått i land i Savannah och ringer för att boka tågbiljetter får hon frågan "Imagine you're de Tocqueville, what do you think of us Americans?". Sen pratar dom om Amerika, böcker och havet och Diski skriver:

"I'd conversed with som passion and thought about things that seemed quite important, to a stranger called Mike somewhere in a call centre in Chicago. Welcome to America."

Diski söker inte städerna, hon söker själva åkandet, att få gå runt i cirklar och att vara främling i vi:et på tåget, vi:et i rökkupén.

"The last time I experienced the enclosed life was in Ward 6 at the Maudsley Hospital in 1968. The way of the train is also the way of the boarding school, the convent, the prison and the psychiatric hospital. I was at a boarding school for a while, but my time on Ward 6 (9 months), the North Wing of St Pancras a year or so earlier (four months), the Lady Chichester Hospital in Hove when I was fourteen (five months), are my most marked experiences of life in a dedicated community, and what life on board the MV Christiane or the Sunset Limited immediately refers me back to are those intense and rare periods of camaraderie."

Diski är främlingen som möter främlingar, dom pratar med henne, dansar med henne, friar till henne, diskuterar, berättar om sina liv. Hon röker och lyssnar. Efter att hon träffat en sfärisk flintskallig man som jobbat med vapen och rymdraketer som numera är betald ballroom-dancer tänker hon, det finns ingen, i alla fall inte på mina tåg, som lever det som vi tror är flertalets vanliga normala liv.

Den enda gången hon bryter cirkeln och främlingskapet är när hon stannar i Albuquerque för att besöka en kvinna, hennes hjälte och deras son. Diski ska stanna i fem dagar. Familjen tycker om henne och skämtar om att dom ska behålla henne. Hon börjar tänka på filmen Misery och kan inte sova om nätterna av rädsla för att dom ska kidnappa och döda henne.

Diski närmar sig slutet på sin resa (det finns ett slut på resan, hon bryter cirkeln):

"For hours and hours we hade been passing unchanging fields of sugar cane. I had a sense of void. Of being empty of content. This was the discovery I made (again). This was the real experience of experience. Vacancy. I listened and took in. I talked, I reacted. But I was in fact no more than an outline containing dark space."
__________________
Jenny Diski
Stranger on a Train: Daydreaming and Smoking Around America with Interruptions. 2002. Piador USA, pocket, 288 s. ISBN 0312422628

Like Mother här på Böckerna.