tisdag, april 04, 2006

Hevonen häst av Annika Korpi

För två-tre jular sen gav jag Hevonen häst till min tornedals-mamma i julklapp. I julas tog jag tillbaks den (eftersom jag tycker att dom har för mycket grejer).

Hevonen häst. Pappi präst. Suola salt. Mallas malt. Kylmä kallt. Kaikki allt.

Lilla konstiga Eila Palo skickas till sin farmor i Polcirkelland för att fylla på frid. Mamma ligger medvetslös på Sommarkliniken, pappa är i annan klimatzon och Lady Jenna (d.ä.) blir tjuvrökande kvar i stan.

Lady Jenna förvarade tabletterna i min näsa förut. Rakt upp och lite åt sidan. Jag gick runt utan att lukta på något. (Det var du som luktade.) Den dåliga andedräkten tog över och jag fick en egen skolbänk vid fönstret. Av sanitära skäl.
Jag har aldrig fått samma svar som facit.
Det var fröken som upptäckte hålet i näsväggen. Hon fick mig att böja huvudet bakåt (bakåt, bakåt). De andra läste bänkbok. Jag var borta i flera veckor. Jag trodde faktiskt att jag hade fått sluta i skolan. Tabletterna hade borrat sig djupare in i mig. Doktorn hade både mun- och nässkydd när han opererade. Jag bara låg där och hörde mig själv släppa ut konfidentiella uppgifter. De passade på att fråga. (Dr Rosenstråhles utsända). Jag talade utan avbrott. Jag kunde inte begränsa mig. Jag berättade om knivar och gafflar i kassaskåpet. Att saxen måste låsas in, annars klipper Lady Jenna min lugg vådligt kort. De sa att jag var humoristisk.
Jag låg utspridd på en brits. Jag ville börja om när bedövningen släppte, byta namn som Lady Jenna. Men jag bara fortsatte att vara Eila Palo, totalsjuk och skorv. De hade kammat min lugg åt sidan. (Galningar.) Till och med satt ett hårspänne som jag inte behövde ge tillbaka. Jag fick välja en leksak ur en låda. Jag valde lösnäsan och blindpennan. De skrattade åt mig.
Nu kan du inte peta dig i näsan på ett tag!


Hos farmor står inte husen där man ställde dem. Farmors syster-granne har två pudelpojkar och en hund. Hon skriver loggbok i förväg. Eila Palo räknar lik. Eila Palo skriver i sin egen journal:
Jag har inte tystnat för gott. Jag vill bara få berätta någonting vackrare.

Eila Palo har förstått att vattnet alltid vinner.

Eila Palo har förstått att det pågår någon sorts tävling: vem som vill dö mest.

Jag ryggade dom första femtio sidorna, det var för alltför språkbegåvat, men jag skärpte mig (Skärp dig!) och sträckläste vidare, trillade dit och älskade den, boken och Eila Palo.

(Eila Palo skulle bli kär i Arturo Bandini, trackad av Amélie Nothombs flicka och förmodligen förakta Richard Wollheim.)
__________________
Annika Korpi
Hevonen häst. 2003. Norstedts: ISBN 91-1-301188-x