Sula av Toni Morrison

Om tre generationer kvinnor i samma svarta förstad Botten till vita Medallion i Ohio berättar Sula. I början av boken målas en bild av Botten upp genom krigsveteranen Shadracks instiftande av Nationella självmordsdagen, dagen då folk skulle få slå ihjäl sig själva eller varandra.

Först blev människorna i staden skrämda. De visste att Shadrack var galen, men det betydde inte att han inte var helt utan förstånd, eller - och det var ännu viktigare - att han var maktlös. Hans ögon var så vilda, hans hår så långt och tovigt och hans röst så full av autktoritet och åskdån att han orsakade panik när han instiftade Nationella självmordsdagen år 1920. Året därpå var den inte lika skrämmande, men fortfarande plågsam. Folk hade sett honom i ett år nu. Han bodde i ett skjul vid flodstranden som en gång tillhört hans farfar som var död sedan länge. På tisdagar och fredagar sålde han fisk som han fångat samma morgon. Resten av veckan var han berusad, högljudd, obscen, lustig och förargelseväckande. Men han hörde aldrig någon, slogs aldrig och smekte heller aldrig. När folk lärde sig att förstå arten av hans galenskap och gränserna för den, kunde de så att säga foga in den i det allmänna livsmönstret.

När nästa Nationella självmordsdag kom tittade de vuxna ut genom springor mellan fördragna gardiner medan han ringde i sin klocka. Några flanörer skyndade på sina steg, och småbarnen sprang och skrek. Ungdomarna försökte göra narr av honom (fast han inte var så värst mycket äldre än de flesta av dem), men de slutade snart. Hans förbannelser var träffande och högst personliga.

Allteftersom tiden gick brydde sig människorna allt mindre om dessa tredje januari-händelser, eller trodde i alla fall att de gjorde det och att de inte hade några åsikter eller känslorelationer till Shadracks årliga enmansdemonstration. I själva verket var det baraså att de hade slutat att kommentera händelsen eftersom de hade infogat den i sina tankar, sitt språk och sitt liv.

Någon kunde säga till en vän: "Väldigt vad tid det tog för dig att föda fram det där barnet. Hur länge höll värkarna på?"
Och den andra svarade: "Ungefär tre dagar. De kom på Nationella självmordsdagen och höll på till söndagen. Då kom han. Alla mina pojkar är söndagsbarn."

En friare kunde säga till sin mö: "Vi gifter oss efter nyårshelgen i stället för före. Jag får ut min lön på nyårsafton."
Och hans flicka svarade: "Okey, men se till att det inte blir på Självmordsdagen. Jag vill inte höra på koskällor när vi står i kyrkan."

Någons farmor sade att hennes hönor alltid lade ägg med två gulor efter Självmordsdagen.

Pastor Deal tog upp saken och sade att samma personer som hade vett nog att inte efterkomma Shadracks uppmaning var desamma som söp ihjäl sig eller dog av måttlösa utsvävningar tillsammans med kvinnor. "De kunde lika gärna göra som Shad säger och bespara Guds lamm besväret med återlösningen."

Lugnt och smidigt fogades så Självmordsdagen in i livets väv i Botten ovanför Medallion i Ohio.
__________________
Toni Morrison
Sula. 1973. Trevi, 1980: ISBN 91 7160 589 4

Mer
Utdrag ur Sula.

Nobelpristal 1993

060306
Toni Morrison: An Introduction
By JONATHAN YARDLEY
som läst om Sula.

"I was living in Queens while I wrote 'Sula,' commuting to Manhattan to an office job, leaving my children to child-minders and the public school in the fall and winter, to my parents in the summer, and was so strapped for money that the condition moved from debilitating stress to hilarity. Every rent payment was an event; every shopping trip a triumph of caution over the reckless purchase of a staple. The best news was that this was the condition of every other single/separated female parent I knew. The things we traded! Time, food, money, clothes, laughter, memory -- and daring. . . . We were being encouraged to think of ourselves as our own salvation, to be our own best friends. What could that mean in 1969 that it had not meant in the 1920s? The image of the woman who was both envied and cautioned against came to mind."