The Grass is Singing av Doris Lessing

Södra Afrika dammade en dubbelstund i somras när jag läste The Grass is Singing och J.M. Coetzees Disgrace efter varandra. Lessings bok är från 1950 och Onåd kom 1999.

I Disgrace (220 sid) har vi David Lurie, en dryg professor som flyr till sin dotters gård efter en skandal. David Luries dotters alltiallo är svart och knappast undergiven.

I The Grass is Singing (222 sid) hamnar arroganta Mary Turner nygift på landet. Mary Turners alltiallo är svart och ingen som underkastar sig.

Mary Turner med ansvar över gården och sitt förakt mot sin man och hur den svarte alltiallon kommer att stå för det hennes man inte är och hur hon kämpar mot och med sig själv och sina förväntningar. Hon gifte sig för att han tyckte att hon var unik och hon behöver det, hon vill känna sig överlägsen. Mary Turner blir mördad.

David Lurie funderar över läget i Sydafrika "Too many people, too few things", har svar på det mesta, oftast motsatta svar mot sin dotter. Dottern väljer att föda ett barn efter en våldtäkt, som David på grund av sin litenhet inte kunnat förhindra. Disgrace har fått heta Onåd på svenska, men jag tycker att den handlar om vanära och inte onåd.

Coetzee har läst Lessing. Gör det, säs Lessingbrilljon. Läs Coetzeetorrbollot också, varför inte. Men sno Disgrace och betala för The Grass is Singing.
__________________
Doris Lessing
The Grass is Singing. 1950. Ballantine books, NY, 1964.

J.M. Coetzee

Disgrace. 1999. Vintage. ISBN: 0-099-28482-0

Härnäst
The Good Terrorist.