The Road av Cormac McCarthy

Okey.

En man och hans son vandrar söderut, mot havet, för att inte frysa ihjäl. Ett grått skikt ligger mellan dom och solen. Inget växer. Färger syns inte. Nätterna är svarta, dagarna är mörka.

Det har gått några år sedan allt brann, så maten börjar ta slut. Dom har en backspegel på kundvagnen dom drar sina saker i, för att kunna hålla uppsikt bakåt. Dom måste undvika att möta andra överlevande, det är svårt att veta vilka som är the good guys. Men dom behöver hitta andra goda. Vi förstår att pappan ska dö.

Vad som hände, vad som gjorde att allt brann den där gången för tio år sedan vet dom inte.

Pojken har aldrig levt när det var "som vanligt". Pappan berättar om fåglar och pojken säger men det där är ju inte på riktigt.

Det som gör att dom fortsätter att vandra är den andra. Och pojken är bara tio år. Ska vi dö nu undrar han. Nej det ska vi inte. Okey.

När dom kommer fram till havet är det lika kallt och mörkt där som var som helst annars.
__________________
Cormac McCarthy

The Road. 2006. Picador, pocket: ISBN 0-330-44755-6

The Road is not a record of fatherly fidelity; it is a testament to the abyss of a parent's greatest fears. The fear of leaving your child alone, of dying before your child has reached adulthood and learned to work the mechanisms and face the dangers of the world, or found a new partner to face them with. The fear of one day being obliged for your child's own good, for his peace and comfort, to do violence to him or even end his life. And, above all, the fear of knowing— as every parent fears—that you have left your children a world more damaged, more poisoned, more base and violent and cheerless and toxic, more doomed, than the one you inherited.
Michael Chabon om The Road i NYRB: After the Apocalypse