Jacobs rum av Virginia Woolf

Håglös är luften i ett tomt rum, den kommer blott gardinen att fladdra till litet, blommorna i vasen skälver lätt. Det knakar till i korgstolen fastän ingen sitter där.

Andra ser på Jacob och Jacobs sätt att se bygger Jacobs rum. Jacob är först suddig i ett kaos av iakttagelser, men ges mer och mer en av boken utvald bild.
(en universitetstöntig, ocharmig streberkille som nog inget ont gjort annat än inte levt tillräckligt länge)

Vi människor kan känna en människa en stund med kärlek innan hon igen blir okänd. Jacob i boken blir bara kanske känd. Och vi älskar honom inte.

Det vill synas som skulle en djup, opartisk och absolut rättvis uppfattning om våra medmänniskor vara något fullständingt okänt. Antingen är vi män eller också kvinnor. Antingen är vi kalla eller sentimentala. Antingen är vi unga eller håller vi på att bli gamla. I vilket fall som helst är livet intet annat än en procession av skuggor, och Gud vet hur det kommer sig att vi omfamnar dem så varmt och med sådan ångest ser dem försvinna, då de blott är skuggor. Och om detta och mycket mera därtill är sant, varför blir vi då i fönstersmygen överraskade av en plötslig förnimmelse av att den unge mannen där i stolen är det mest verkliga av allt i världen, det mest pålitliga, det mest välkända för oss - varför? Ty ögonblicket efteråt vet vi intet om honom.
Sådant är vårt sätt att se. Sådan är vår kärlek.
__________________
Virginia Woolf
Jacobs rum. 1922. Författarförlaget, 1988: ISBN 91 7054 580 4

Lyssna
Virginia Woolf om orden. 1937. BBC (7.30 min)

Läs
Ladda ner Jacob's Room (Projekt Gutenberg)