Yarden av Kristian Lundberg

Bokreflektion i Good News Magazine, tema företag och organisationer, oktober 2012


I somras läste jag Kristian Lundbergs Och allt skall vara kärlek som är ett förtydligande och en fördjupning av hans föregående bok Yarden. Och allt skall vara kärlek är något så vackert som ett försök till en förklaring av hur man genom att älska och vara älskad kan göras fri från den man blivit och i stället bli allt vad man kan bli. Att genom kärlek få ”återskapa den man var tänkt att bli”.

Men vi backar tillbaka till Yarden, en bok som fått namn av en omlastningsplats i Malmö hamn. Kristian Lundberg arbetade under en period som timanställd i ett bemanningsföretag som hyrde ut honom till Yarden för att tvätta och flytta bilar. På Yarden finns också vanliga anställda. Några av dem har blivit uppsagda och ersatta med Kristian och andra daglönare. Skillnaden och tomrummet mellan dem finns där redan från början. Kristian Lundberg skriver: ”Helvetet är inte bara en plats; det är också det avstånd som växer mellan oss.” De timanställda från bemanningsföretaget blir inringda att arbeta när det behövs. De säger: ”Bra, bra, finemang, det fixar vi” och säger någon av dem något annat, så ringer telefonen inte nästa morgon. Så enkelt. Så fiffigt och djävulskt. Lundberg skriver ”Jag vilar här. Jag märker: människan är inte bara det hon gör; hon blir också mycket snabbt förvandlad av rädslan. Rädslan inför att göra ingenting.”

När vi människor organiserar oss kan det betyda att vi går ihop för att göra något, där alla är nödvändiga delar i helheten. Men att vara i en organisation betyder likväl att vi är utbytbara. Jag hade en oumbärlig arbetskamrat som arbetade på att göra sig själv umbärlig. Det var en lovvärd ambition för att lösa ett lyxigt problem, eftersom oftast är ju sanningen den motsatta: vi är utbytbara. Att vara medveten om sin utbytbarhet är dock inte det samma som att vara rädd för att bli utbytt. Tänk om alla kunde få jobba på att bli umbärliga, i stället för att vara rädda för att göra ingenting, vara ingenting?

Jag har alltid varit umbärlig. De jobb jag avlönats för att göra hade nog inte ens behövt göras. Världen har inte blivit bättre av det jag gjort på arbetstid. Men jag behöver lön och jag vill inte göra ingenting. Och kanske det viktigaste: jag vill ingå. Många är vi som behöver andra och varandra för att kunna göra något bra av vår tid. Många är vi som vill vara del i något större, en organisation, ett samhälle. Vi vill vara medarbetare, vi vill vara medborgare.

Yarden berättar om en mänsklig organisation som ställer människan självt i regn och blåst i stället för att erbjuda beskydd och ser på henne med övervakningskameror i stället för med förtroende. Författaren berättar om vad det gör med oss, hur det kan göra oss till några vi inte var och i samma slag ta ifrån oss våra möjligheter att bli dem vi är tänkta att bli. Yarden berättar också om att stå helt utanför. Många kommer aldrig in. Många tas ifrån värdighet och kärlek.

Men i Yarden skildras också den skärva av solidaritet som uppstår mellan daglönarna och som blir till en flinga av det beskydd och förtroende de egentligen behöver. ”Vi är ingenting, men tillsammans blir vi som allt.” Vi måste hålla ihop. Läs Yarden, läs Och allt skall vara kärlek!

ULRIKA JONSSON