Bokreflektion Good News Magazine
Hur
ska man kunna glömma för att världen ska börja om på nytt?
Pawana
stod på biblioteket med framsidan fram, framplockad bredvid de andra
helt vanliga böckerna. Jag tog hem den för det vackra omslagets
skull. Jag var inte beredd. Tänk att en liten fin 50-sidorsbok kan
slå så hårt. Jag har inte hämtat mig än och kommer
förhoppningsvis inte att göra det heller.
Pawana
hämtar en våldsam berättelse om skuld och ånger från en verklig
händelse. Den 10 januari 1856 hittar valfångaren kapten Charles
Melville Scammon och hans besättning ett paradis dit gråvalar
simmar för att leka, para sig och föda sina kalvar.
Männen
seglar in i lagunen och inleder en slakt på livet självt. Varför?
De hade hört ett rykte, ryktet blev till en upphetsning, en
hemlighet att avslöja och ett löfte om ett rikare liv. De glömde
allt annat
– vi hade helt förlorat sinnet för skönheten i världen.
Vi
människor har lätt för att förenkla för oss. Har vi väl börjat
styra mot något glömmer vi helst bort allt som skulle kunna sätta
stopp. Och får vi inte tillräckligt med bekräftelse från världen
för vår mission så hittar vi på. Vi demoniserar ofta lättare och
bättre än vi tänker om. Besättningen ombord på Léonore
kallar gråvalarna för djävulsfiskar och minns berättelser om
valar som vält och krossat båtar med sina ofantliga kroppar.
Léonores
besättning lyckades att nå sitt mål. Lagunen
var vidsträckt och skön i jordens mitt mellan himmel och hav,
mellan hav och sand, där livet kunde bli till. Där var valarna
fria, väldiga som gudinnor eller som moln. De kom till världen på
en plats där livet hade börjat, i jordens hemlighet. Det upprepades
om och om igen och borde ha fått fortsätta i all evighet.
Besättningen
dödade så många valar att de inte fick med sig alla därifrån.
Valfångare
från hela världen sökte sig till viken. Sandbankarna sköljdes
över av blod och varje liten del av lagunen fick ett namn och
hamnade på kartor. Männen
hade lagt beslag på allt ända ner till bottnen.
Pawana
visar
hur små vi människor är, med våra korta liv och oförmåga att
göra rätt. Låter det tröstlöst? Det är det konstigt nog inte,
för Pawana
berättar med sådan kraft att mycket av det vi gör har verkningar
långt efter att vi själva inte finns längre. Det behövs tid för
världen att börja om på nytt och det av gott vi gör nu, gör att
det blir bättre sedan. Någon måste börja och någon måste ta
vid. För 30 år sedan var gråvalar så gott som utrotade.1986
bestämde sig världen för ett förbud mot kommersiell valjakt och
sedan 1993 är Pawana-bokens
vik, Laguna Ojo de Liebre, skyddad som ett av Mexikos världsarv. Vi
är ofta så rädda för att ha haft fel, ha gjort fel att vi hellre
är dumma än erkänner minsta brist. I Pawana
frågar sig Scammon Hur
vågar man älska något som man har dödat?
Verklighetens Charles Melville Scammon kom att ångra sig. Han
kämpade i resten av sitt liv för att skydda valarna –
han
vågade älska det han dödat.
Ulrika Jonsson
__________________
J.M.G. Le Clézio Pawana. 2012 (Awaité Pawana. 1992
) Översättning: Ulla Bruncrona. Elisabeth Grate Bokförlag. ISBN 9789186497187
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home