Pawana av J.M.G. Le Clézio

Bokreflektion Good News Magazine

Hur ska man kunna glömma för att världen ska börja om på nytt?

Pawana stod på biblioteket med framsidan fram, framplockad bredvid de andra helt vanliga böckerna. Jag tog hem den för det vackra omslagets skull. Jag var inte beredd. Tänk att en liten fin 50-sidorsbok kan slå så hårt. Jag har inte hämtat mig än och kommer förhoppningsvis inte att göra det heller.

Pawana hämtar en våldsam berättelse om skuld och ånger från en verklig händelse. Den 10 januari 1856 hittar valfångaren kapten Charles Melville Scammon och hans besättning ett paradis dit gråvalar simmar för att leka, para sig och föda sina kalvar. Männen seglar in i lagunen och inleder en slakt på livet självt. Varför? De hade hört ett rykte, ryktet blev till en upphetsning, en hemlighet att avslöja och ett löfte om ett rikare liv. De glömde allt annat – vi hade helt förlorat sinnet för skönheten i världen.

Vi människor har lätt för att förenkla för oss. Har vi väl börjat styra mot något glömmer vi helst bort allt som skulle kunna sätta stopp. Och får vi inte tillräckligt med bekräftelse från världen för vår mission så hittar vi på. Vi demoniserar ofta lättare och bättre än vi tänker om. Besättningen ombord på Léonore kallar gråvalarna för djävulsfiskar och minns berättelser om valar som vält och krossat båtar med sina ofantliga kroppar.

Léonores besättning lyckades att nå sitt mål. Lagunen var vidsträckt och skön i jordens mitt mellan himmel och hav, mellan hav och sand, där livet kunde bli till. Där var valarna fria, väldiga som gudinnor eller som moln. De kom till världen på en plats där livet hade börjat, i jordens hemlighet. Det upprepades om och om igen och borde ha fått fortsätta i all evighet. Besättningen dödade så många valar att de inte fick med sig alla därifrån. Valfångare från hela världen sökte sig till viken. Sandbankarna sköljdes över av blod och varje liten del av lagunen fick ett namn och hamnade på kartor. Männen hade lagt beslag på allt ända ner till bottnen.

Pawana visar hur små vi människor är, med våra korta liv och oförmåga att göra rätt. Låter det tröstlöst? Det är det konstigt nog inte, för Pawana berättar med sådan kraft att mycket av det vi gör har verkningar långt efter att vi själva inte finns längre. Det behövs tid för världen att börja om på nytt och det av gott vi gör nu, gör att det blir bättre sedan. Någon måste börja och någon måste ta vid. För 30 år sedan var gråvalar så gott som utrotade.1986 bestämde sig världen för ett förbud mot kommersiell valjakt och sedan 1993 är Pawana-bokens vik, Laguna Ojo de Liebre, skyddad som ett av Mexikos världsarv. Vi är ofta så rädda för att ha haft fel, ha gjort fel att vi hellre är dumma än erkänner minsta brist. I Pawana frågar sig Scammon Hur vågar man älska något som man har dödat? Verklighetens Charles Melville Scammon kom att ångra sig. Han kämpade i resten av sitt liv för att skydda valarna – han vågade älska det han dödat.

Ulrika Jonsson

__________________

J.M.G. Le Clézio Pawana. 2012 (Awaité Pawana. 1992)  Översättning: Ulla Bruncrona. Elisabeth Grate Bokförlag. ISBN 9789186497187