Oryx och Crake av Margaret Atwood

Jag hörde en intervju med Margaret Atwood där hon sa ungefär "det finns fördelar med apokalypsen, tänk vad mycket man slipper."

När jag nu försöker läsa ikapp Atwoods dystopi-trilogi, genom att läsa första boken, Oryx och Crake, njuter jag: apokalypsfröjd!

Oryx och Crake visar vår värld modifierad av splajsar, digital genförändring, mikrober som äter tjära och förvandlar motorvägar till sand. En nära framtid där fabriker framställer filéer från huvudlösa kycklingar och där multinationella företag låter sina anställda bo i trygga reservat, skyddade från plebsområdena.

Jimmy tänker tillbaka på tiden då han och hans bästa kompis Crake fördrev tiden med att kolla på avrättningar live, Noodie News, grodmosande, operationer och barnporr. Ibland spelade dom Extinctathon, där dom ska försöka namnge utdöda växter och djur.

Världen är nu på väg att befolkas av människoliknande varelser, bättre än människor. Det är Jimmys barndomsvän som forskat och tagit fram dem. Varelserna behöver inga kläder, känner ingen avund, behöver inte producera mat, är tydliga med sina sexuella signaler och behöver inte bevaka några intressen.

Jimmy är kanske den enda människan kvar. Om jag dör uppe i trädet, tänker han, kommer ingen att märka det ---

Favoritcitat: "Var och en av oss är unik! Och varenda död person är död på sitt eget speciella sätt!"
Plockar man bort utropstecknen skulle jag vilja ha det på en tröja.

__________________
Margaret Atwood. Oryx och Crake. 2003. Översättning: Birgitta Gahrton. Prisma. ISBN 91-518-4177-0

Nästa roman i serien heter Syndaflodens år och den sista, som kom nyligen heter MaddAddam.  
"Adam namngav djuren. MaddAddam skräddarsyr dem." 

Bookworm=favoritradio. Klok människa samtalar med en författare om hens senaste bok, kan det bli bättre? Här samtalar Michael Silverblatt med Margaret Atwood om MaddAddam.

The Knife - Shaking the Habitual (Spotifylänk)
Spår 6: Crake
Spår 10: Oryx

Tweeta