Hitom himlen av Stina Aronson

Vilken perfekt målning som hittat till omslaget för Hitom himlen. Ett krystat försök att hålla sig upprätt. Landskap som inte ger något stöd. En blick som inte vill till den diffusa grå himlen, utan sneglar mot något outtalat men verkligt utanför bilden. Fötternas, nackens, händernas, armarnas, knänas kamp och ett varmt bröst som försöker lyfta dra kvinnan uppåt framåt. Sara-Vide Ericson heter konstnären.

I Hitom himlen finns glest utspridda några människor i den påhittade byn Mäntyjärvi i Norrbotten. Det är gamla Emma Niskanpää, som inte ber om lindrade plågor utan om mer tålamod för att uthärda dem. Där finns hennes mjuka son. Det är bonden Vaara som när han ser snöskator tänker "Fåglar". "Hans tankar var alltid enstaviga och abrupta, så att de inte förband honom med de omgivande tingen utan i stället skilde honom ifrån dem". Det är hans långa, ståtliga fru som ger sig av med en predikant. Det är Renströms med platthuvade vuxna söner och en dövstum dotter, det är rike Tuiki, som de kallar lappkatten, för hans flickintresse och illfundige bonden Hjert och hans temperamentslösa hustru.

De trivdes bäst om de fick tala lite obestämt. Så var det för alla i den tysta byn, där det sällan ljöd någon signal och klockor aldrig klämtade.

Hitom himlen är min starkaste läsupplevelse på länge. Bra gjort av Modernista att ge ut den i serien av moderna klassiker. Tack Jenny som stack åt mig boken.

__________________  
Stina Aronson Hitom himlen. 1946. Modernista. ISBN 91-7054-429-8

Tweeta