The View from Castle Rock av Alice Munro

The View from Castle Rock: Stories är en bok där genomkloka Alice Munro samlat berättelser från sin egen historia.

Munro ställer sig inte i mitten av sin egen biografi. Hon kommer från en släkt där man ska leva ett liv som andra har nytta av.

Första halvan av boken letar bakåt och bygger upp noveller med verkliga bitar från dagboksskrivare, år, platser och människor under gravstenar. Som emigranterna från Skottland eller Wilds i Morris Township, där ingen gifte sig, syskonen bodde kvar i samma hus, ingen drack, klädde sig fin, bråkade, alla tyckte besök var jobbiga, jobbade hårt på fälten.

Andra halvan ger stycken från Munros liv och boken skälver. Noveller det med. En handlar om ett par pappor, en annan om ett sommarjobb. Hon berättar om kunskapstörst för intressets egen skull och hur hon ljuger på biblioteket och låtsas att det är för forskning. Hennes pappas nya fru säger Han är bättre på att skriva än du och menar att han har bättre handstil.

Förläst, förhävd, förmer. Det gäller att leva ett liv som andra har nytta av och inte tänka på sig själv. Dagbok skriver man för att kunna skriva brev hem efter överfarten. Det är slöseri med tid att utforska hur istiden gjort spår i landskapet.

Det är vältänkt, vackert och finformulerat. Det är underbart.
__________________
Alice Munro

The View from Castle Rock. 2006. A.A Knopf: ISBN 1-4000-4282-8
Runaway. 2004.
Hateship, Friendship, Courtship, Loveship, Marriage. 2001.

Mer
Nevertheless the valley disappointed me the first time I saw it. Places are apt to do that when you've set them up in your imagination. The time of year was very early spring, and the hills were brown, or a kind of lilac brown, reminding me of the hills around Calgary. Ettrick Water was running fast and clear, but it was hardly as wide as the Maitland River, which flows past the farm where I grew up, in Ontario. The circles of stones which I had at first taken to be interesting remnants of Celtic worship were too numerous and well kept up to be anything but handy sheep pens.
Utdrag ur The View from Castle Rock

There's no doubt that one of these days some contrarian punk of a critic will chase a bit of momentary glory by arguing that Munro is overrated, but that critic won't be me. The first task in executing such a takedown would be locating a Munro sentence that was sloppy, dishonest, unnecessary or dull. The chances are roughly equal to those of finding a mango tree bearing fruit in a field in western Ontario in the middle of winter. If there were such a tree, in any case, Munro would already have found it, and would moreover know who planted it and with what eminently sensible, or crazily impractical, purpose in mind.
Recension i NYTimes.

The Discomfort Zone av Jonathan Franzen

The Comfort Zone är de behagliga temperaturerna på Jonathan Franzens föräldrars termostat.

Först är Jon a small and fundementally ridiculous person, sen the official fifty-year-old-boy and the unofficial adolescent.

A small and fundamentally ridiculous person som inte kan hindra sin storebror från att efter ett nattbråk med pappan lämna hemmet för att inte komma tillbaka.
Even if I'd dared to sit up in bed, what could I have said? "Excuse me, I'm trying to sleep"?

The official fifty-year-old-boy and the unofficial adolescent, två sidor av samma kille som möts när Jon och hans gäng staplar skolans stolar i ett och samma klassrum, men sätter lappar på varje stol, för att skolan lättare ska kunna ställa tillbaka dom.

Buskillarna vill jabba med dom vuxna. Dom vill märkas men förstår att dom saknar betydelse. Deras liv har inte börjat. Precis som för den lilla fundamentally ridiculous person som låg i sängen och hörde storebror sticka.

Adolescence is best enjoyed without self-consciousness, but self-consciousness, unfortunately, is its leading symptom. Even when something important happens to you, even when your heart's getting crushed or exalted, even when you're abosrbed in building the foundations of a personality, there come these moment when you're aware that what's happening is not the real story. Unless you actually die, the real story is still ahead of you. This alone, this cruel mixture of consciousness and irrelevance, this built-in hollowness, is enough to account for how pissed off you are.

Nu är Jon 45 och glad att han blivit det han önskade att han skulle bli när han var 17. Större armmuskler, bättre med verktyg, författare. Samtidigt
I eat half a box of Oreos for lunch, I binge on TV, I make sweeping moral judgements, I run around town in torn jeans, I drink martinis on a Tuesday night, I stare at beer-commercial cleavage, I define as uncool any group to which I can't belong, I feel the urge to key Range Rovers and slash their tires; I pretend I'm never going to die.

Det har inte börjat än.

Första kapitlet flätar barndomssomrar i Florida, att sälja sina föräldrars hus och sina egna, föräldrarnas och västvärldsvärderingar. Sista kapitlet nystar ställen att bo med maniskt fågelskådande och jordens slut. På tvåhundra sidor ger The Discomfort Zone mycket och välmöblerat.
__________________
Jonathan Franzen

The Discomfort Zone. 2006. 195 s. Farrar, Straus and Giroux: ISBN 0-374-29919-6

Tillrättalägganden (The Corrections). 2001. Forum: ISBN: 91-37-11902-8

Jag beställde Alice Munros Runaway efter jag läst en recension av Jonathan Franzen. Jag läste Tillrättalägganden efter att jag fallit för Runaway. Jag föll för Tillrättalägganden också (och började uppmuntra mina ännu unga föräldrar att röja upp bland sina saker).

Om du inte heller läste Tillrättalägganden när den kom, läs den nu. Den är lätt att hitta på Myrorna.

Mer
Intervju med Jonathan Franzen om The Discomfort Zone plus utdrag på NPR.

I went through the house and stripped the family photos out of every room. I'd been looking forward to this work almost as much as to my drink. My mother had been too attached to the formality of her living room and dining room to clutter them with snapshots, but elsewhere each windowsill and each table-top was an eddy in which inexpensively framed photos had accumulated. I filled a shopping bag with the haul from the top of her TV cabinet. I picked another bag's worth from a wall of the family room, as from an espaliered fruit tree. Many of the pictures were of grandchildren, but I was represented in them, too - here flashing an orthodontic smile on a beach in Florida, here looking hung-over at my college graduation, here hunching my shoulders on my ill-starred wedding day, here standing three feet away from the rest of my family during an Alaskan vacation that my mother, toward the end, had spent a substantial percentage of her life savings to take us on. The Alaskan picture was so flattering to nine of us that she'd applied a blue ballpoint pen to the eyes of the tenth, a daughter-in-law, who'd blinked for the photo and who now, with her misshapen ink-dot eyes, looked quietly monstrous or insane.
House for sale, redigerat utdrag i Guardian Book Review.