måndag, november 17, 2014

För medborgarnas bästa av Petra Hůlová

Nämen man kanske skulle ta och bli en rättvis och, givetvis, upplyst despot. Börja med att starta en liten pionjärgrupp, sy halsdukar, hitta på sånger, fixa kängor, författa stadgar i punktform. Liksom berättaren i För medborgarnas bästa. Okej, det går väl inte så jättebra för samhället efter det, men man kan ju inspireras av berättarens samhällsanalys och handlingskraften som följer på den.

I För medborgarnas bästa befinner vi oss i Tjeckoslovakien efter Sammetsrevolutionen 1989. Kommunistpartiet lämnade makten, en demokratiseringsprocess inleddes. Det blev en ny tid, men det var osäkert vad detta nya egentligen innebar.

Pappa anklagade mamma för att ha förändrats, och mamma anklagade pappa för att inte ha förändrats alls, trots att förändringar var vad den nya tiden krävde.

Vår berättare firar inte med att köpa ännu en polojumper, ännu en kasse grejer. Hon längtar tillbaka till det gamla, hon håller fast i den socialistiska idén. Vad ska man sträva efter om inte rättvisa? Vad är meningen med alltihop? Hon grunnar
den nya tiden bryr sig mer om varor än om människor --- Dom saknar en riktning och tron på en rättvis framtid.

Dessutom är pengar inte bra för dom mellanmänskliga relationerna. --- På den tiden ville folk föda nya medborgare till samhället. Ta dom i handen och visa dom den socialistiska republikens landvinningar. Åka tillsammans med den nymålade linbanan till Štrbské Pleso-sjön, till exempel. Sånt finns det inte ens en pikosekund över till i dagens kapitalistiska samhälle, för att inte tala om att vi inte har några Tatraberg längre. Ack ja. Överös plötsligt en familj med pengar och den skär ihop som ett grusfyllt maskineri.

Hennes syster Milada älskar det nya, öronpuffar på vintern, stentvättade jeans, droger, älskare, punk, konst. De bor och upplever tiden efter revolutionen i den kommunistiska mönsterstaden Krakov med snorhala kaklade trappor, oisolerade väggar, vandaliserade hissar, halvmålade fasader, hål i gatan där brunnslock borde varit. 

Hennes besök i kommunisternas lokal i Krakov blir besvikelse.
Man avhandlade ljudteknikerna, hur många brödlimpor som skulle köpas och om man skulle skaffa en ny presenning till öltältet eftersom den gamla var utsliten och kunde läcka. --- Säkert goda kamrater, men fullständigt odugliga. Dom hade sett bättre dagar, precis som deras presenning.

Vår berättare samlar ihop ett gäng vietnamesiska ungar och startar en pionjärgrupp och ja, läs själva. Det är en galen och utomordentlig bok.


Utan samhället förtvinar människan, som ett frö förtvinar i jorden utan en gnutta vatten och solsken. Men mitt solsken är Andĕla och vattnet alla människor som gör att jag måste tvätta händerna med tvål när jag kommer hem. Utan dom är man ingenting. Utan deras uppfinningar, förbättringar, avloppssystem och bagerier. Hela livet är vi hänvisade till varann i samhället, det vet vi ju alla mycket väl.

__________________  
Petra Hůlová  För medborgarnas bästa. 2013. (Strážci občanského dobra. 2010) Översättning: Marie Wenger. Rámus. ISBN 978-91-86703-22-6


Väldigt bra av samma författare:
Allt tillhör mig.