Katitzi & Katitzi och Swing av Katarina Taikon

Bokreflektion i Good News Magazine 17/2015

Katitzi! Vad jag har tänkt mycket på dig genom åren. Du gav mig så mycket när jag var barn. Du lärde mig att säga ifrån. Du visade hur rak en barnrygg kan vara. Jag fick en kompis som du, och jag ville förtjäna din vänskap. Jag ville stå bredvid dig, när du försvarade dig och jag ville att du skulle stå bredvid mig. Jag läste alla tretton böckerna om dig. Flera gånger. Jag såg filmatiseringen som gick på tv. Du var min idol och du var ett barn, precis som jag. Det som var obegripligt för dig var lika obegripligt för mig. Varför jag fick gå i skolan, men inte du. Varför jag fick bo i en lägenhet, men inte du. Rättvisa var ju viktigt för oss barn. Vi delade glasspaket med linjal och visste exakt hur mycket olika hockeykort var värda för att bytena skulle bli precist rättvisa. För dig fanns inga glasspaket, inga hockeykort och rättvisa handlade om livet självt, om rätten att få finnas. Katitzi-böckerna slog ner med eldsvådor, fördomar och trakasserier i min troskyldiga föreställning om världen. 

Vi barn delade in folk i snälla och dumma, men du lärde mig att det var mycket mer komplicerat än så. En snäll tant kunde låta er bo på hennes mark, sedan körde hon plötsligt iväg er, eftersom hennes söner inte ville ha er där. Det var fegt, och det var orättvist. Var inte rättvisa viktigt för vuxna? Du lärde mig att även de snälla kan vara fega och orättvisa. Även de välmenande trodde sig veta saker om dig, bara för att du var rom. Saker som vi, som ville vara dina vänner, visste var påhitt.

Du visste att ibland räcker inte prat – ibland behöver man stampa i marken, och ibland behöver man klippa till. Ville du veta något så frågade du rakt ut och du vägrade tycka att vuxna var värda mer än barn. Om någon skröt om vad som var bäst i hela världen så förklarade du att ingen känner hela världen, ingen kan påstå något sådant. Och du fick mig att se det besynnerliga i att folk kan vara rädda för någon som de inte ens har träffat. Du lärde mig: ibland är folk inte riktigt kloka.

Jag ville vara som du. När någon kallade dig för djävla zigenare kändes det som om de kallade mig för djävla zigenare. Om någon kallade dig lilla Katitzi blev jag lika arg som du blev. Jag menar, om du var ”lilla Katitzi”, hur betydelselös var då inte jag? Du var ju min idol. Jag tyckte inte synd om dig. Det fanns orättvisor och vissa människor var okunniga, andra var rent elaka. Det fanns inte tillräckligt många snälla, och de hjälpsamma var aldrig tillräckligt bestämda. Det drabbade dig. Det gjorde dig utsatt och tvingade på dig gränser, men det hade inget med dig att göra. Du var du. Du var Katitzi.

Du hade skrivit böckerna om dig själv, böckerna var sanna. Du fanns på riktigt. Du var vuxen nu, men du fanns. Du kunde berätta och låta mig vara vän med dig. Det är så bra att dina böcker äntligen kommer i nytryck. Nu får nya barn möjligheten att bli din vän, och vilja förtjäna din vänskap.

Ulrika Jonsson

 __________________  
Katarina Taikon  Katitzi & Katitzi och Swing. 2015. (Originalutgåva. 1969) Natur & Kultur. ISBN e-bok 9789127141575 Tweeta

Alla vill bara gå hem av Daniel Sjölin

Bokreflektion i Good News Magazine 17/2015

En av de bästa böcker jag läste under förra året var 25 sidor lång. 25 sidor kort kanske jag borde skriva, för 25 sidor är ju kort, för en bok. Det vet jag med säkerhet, för jag håller noga reda på sidnumren när jag läser. Man skulle till och med kunna säga att sidnumren förhöjer min läsning. De ger mig nämligen material till trevliga beräkningar, som att nu har jag läst en femtedel, nu är jag halvvägs, nu har jag bara tio sidor kvar. De här beräkningarna brukar göras mer ofta och bli mer avancerade när boken är lång och lös. Du vet vilka jag menar. Böcker med många ord och tunt innehåll. Böcker som pratar på och serverar sak efter sak, person efter person, tanke efter tanke, händelse efter händelse på gamla bruna diskmaskindiskade plankor där de trängs med dött kött, tjock sås, mos och kollapsad tomathalva tills man som läsare bara vill gå hem. Jag har ett förslag: om sidräknandet blivit intressantare än det som står på sidorna: gör revolt. Slå ihop boken och slå aldrig upp den igen. Ge den till någon med sämre smak än du.

Sedan finns det förstås böcker som är precis tvärtom. Böcker som med få ord lockar fram mycket i en. Där man inte har så mycket plats över till att hitta på tal med siffrorna i hörnen, eftersom hjärnan är sysselsatt med att samtala med det som faktiskt står på sidorna. Poesi fungerar så, noveller ibland, och bra romaner kan den här konsten. Finliret att säga tillräckligt, men inte för mycket. Att låta oss läsare få plats att fylla i det vi vill, det som saknas, det som gör att boken blir färdig. Sådana böcker, som kräver mer av hjärnan, brukar vara läskiga för vissa av oss att läsa, eller jobbiga. Den där läsängsligheten har jag kommit över med åren eftersom jag har insett att ingen kommer att förhöra mig på det jag har läst, om jag har förstått, om jag har läst på rätt sätt. Jag får läsa hur jag vill. Låta min tanke vandra, eller låta bli. Nemas problemas.

Jag, som läser hur mycket som helst och älskar att läsa, erkänner att ibland för att inte säga ofta så vill jag att boken ska bli färdigläst så snart som möjligt. Optimalt borde vara om man får ut så hög effekt per sida att boken inte behöver vara mer än till exempel 25 sidor kort. Vad får vi i Alla vill bara gå hem som är just 25 sidor? Vi får allt vi behöver. Vi får hur allting började, och hur några av oss kommer att sluta. Vi får en mamma, en pappa, som slätar över ”grundhatet” och inte har tid. En lillasyster, en storebror, och syskonkärlek. Vi får kontinentalplattor, fruktkorgen på jobbet, hur människan blivit bofast med för många barn och för många bröd. Och vi får det i en form som lämnar plats för våra egna tankar, och samtidigt håller om oss stadigt, som en pålitlig 550-sidors klassiker. Det får plats 14 Alla vill bara gå hem i en vanlig standard 350-sidorsroman. En fyndig dimension med Alla vill bara gå hem är att vi i den får hög effekt i en text som delvis handlar om våra försök till högeffektiva liv.

Ulrika Jonsson

__________________
Daniel Sjölin Alla vill bara gå hem. 2014 ISBN e-bok: 978-91-7589-027-2
Tweeta