Stål av Silvia Avallone

Jag slogs med Västerås under min tonårstid och att i romanen Stål hamna i arbetarstaden Piombino i Italien var som ett återseende och ett litet reningsbad (i hamnbassäng).

Vi ser kompisarna Anna och Francesca i en ålder där både skrubbsår och kyssar ska få plats. Anna har en mamma som, till skillnad från andra mammor på Via Stalingrado, läser tidningar. Francesca har en pappa som sitter på balkongen och bevakar henne med kikare. De försöker att leva i en värld där stålverket helt dominerar och masugnarna bestämmer rytmen.

Tvåtusen kroppar som pulserar i takt med maskinerna.

Tjejerna har inte, som killarna, en förutbestämd plats på stålverket. De kan inte annat än drömma sig bort och snabbt bli stora nog att flytta. Francesca vill dansa i TV. Anna vill till universitetet. De ser Elba i horisonten men har aldrig varit där.

Anna och Franscesca vill hitta sin egen takt, de dansar, Rhythm is a dancer, Please take it all way, nothing to lose, everything to win.

Runt Anna och Francesca finns storebröder, föräldrar, vänner, pojkvänner, men de finns alla egentligen mer till för stålverket än för varandra. Små maskiner i takt med den stora maskinen. Ända in i döden.

Ett oändligt ögonblick. Arbetarna stod med händerna för ansiktet ---
Något som utsätter något annat för tryck. Det behövs bara en, det räcker med en enda miss i systemet, ett ögonblicks ouppmärksamhet. Ringa bårhuset. Rättsläkaren. Meddela ledningen. Fackföreningarna. Polisen. Piombinos borgmästare.

Ok, jag gick lite långt där, men jag såg nyligen Maskinen, en film av Erik Pauser om poeten Johan Jönson så ni förstår maskineriet in i döden låg liksom på näthinnan. (Visas på Moderna under hösten och i SVT i november någon gång, K Special)

__________________  

Silvia Avallone Stål. 2012. (Acciaio. 2010) 395 s. Översättning: Johanna Hedenberg. Natur & Kultur ISBN 978-91-27-13210-8
Tweet

Dear Alice

INTERVIEWER

We noticed a plane on the field across the road and thought of your stories “White Dump” and “How I Met My Husband.”

MUNRO

Yes, that was an airport for a while. The man who owned that farm had a hobby of flying planes, and he had a little plane of his own. He never liked farming so he got out of it and became a flight instructor. He’s still alive. In perfect health and one of the handsomest men I’ve ever known. He retired from flight instruction when he was seventy-five. Within maybe three months of retirement he went on a trip and got some odd disease you get from bats in caves.

1994 i The Paris Review
Hela intervjun:
Alice Munro, The Art of Fiction No. 137
http://www.theparisreview.org/interviews/1791/the-art-of-fiction-no-137-alice-munro

Dagar i tystnadens historia av Merethe Lindström

Jag vill skriva några rader om Dagar i tystnadens historia men det är svårt. Mina föräldrar åldras, jag åldras, i och nära tysta familjer.

Här är några ord och anteckningar:

smygande

försiktig

obehag

kusligt

orolig

Vi kretsade kring den uppenbara tomheten.

ansökan till vårdhemmet

hunden
döttrarna
hemhjälpen

Gåshuds-inledningen. Episoden. Det var något, men vad. 

Evas bortlämnade barn
Simons vind under andra världskriget

Från Anne Franks dagbok, till hennes påhittade vän Kitty:
Jag hoppas att jag skall kunna anförtro dig allt, så som jag hittills inte har kunnat anförtro mig åt någon, och jag tror att du kommer hålla det hemligt.
Simons påbörjade brev till döttrarna är något liknande. Men döttrarna är verkliga, inte påhittade och brevet blir aldrig skrivet.

__________________
Merethe Lindström Dagar i tystnadens historia. 2012. (Dager i stillhetens historie. 2011) 214 s. Översättning: Urban Andersson. Weyler. ISBN 978-91-85849-89-5

Försoning av Ian McEwan

Förra året vid den här tiden läste jag Försoning och tyckte att det var så genialt att jag inte kunde se någon enda annan utgång än att Ian McEwan skulle få Nobelpriset i litteratur. Så jag registrerade mig på en spelsajt och satte min sista hundring på honom.
(Det var innan jag hade läst hans senaste roman, den med nylonstrumpomslaget.)

Idag satte jag minimiinsättningen 140 kronor på lågoddsaren Alice Munro.
Updat 10/10: Katching!

__________________
Ian McEwan Försoning. 2003 (Atonement. 2001). Översättning: Maria Ekman. Ordfront förlag. ISBN 91-7324-886-X